Farfars stora bok

På andra våningen hemma hos oss bor Henning och Ester, mina farföräldrar. De har en tvårummare, nästan en trea för hallen är så stor. Badrummet har en snedvägg och ett litet fönster som vetter ut mot grannens. I vardagsrummet, på Hennings skrivbord, ligger den stora familjebibeln. Den ligger längst in i vänstra hörnet, svåråtkomlig för små nyfikna barnhänder. Kanske just därför så älskar jag den där boken.

Bibeln är i en dovt vinröd färg och sidorna kantas av guld. För mig är den nästan magisk. Jag ber bevekande Henning att vi ska titta i den, men han säger bara ja ibland. Henning har två gungstolar. Den gamla svarta har långa medar. När man gungar bakåt i den känns det som att man kommer att fortsätta falla bakåt i all evighet. Och så den nya, som är grön. Ibland när vi sitter i den svarta tar Henning bibeln från skrivbordet och så har vi den i knät, farfar och jag. Så bläddrar han. Bilderna i svartvitt är dramatiska, ibland lite otäcka. Jag älskar dem. En bild visar hur det ser ut efter syndafloden. Ett kusligt ljus lyser upp scenen. Det är en otäck bild. Henning pekar på bilden. ”Där ser du, så går det när man är dum!” säger han med barsk röst. Jag ryser av både spänning och lite rädsla. ”Du skrämmer tösa” säger Ester som vattnar krukväxterna. ”Ah, du pratar” säger Henning.

Varje nytt stycke börjar med en extra stor versal. Farfar lär mig tålmodigt vad de olika bokstäverna heter. Om och omigen tragglar vi tills jag kan hela alfabetet. Då börjar han lära mig att sätta ihop bokstäverna till ord. En dag åker jag bil med mina föräldrar. Vi är inne i stan och de häpnar när jag läser Sparbanken från en skylt. De visste inte.

Henning är schartauan, gammalkyrklig kan man kanske kalla det. Som ung ville han bli präst, men det fanns inga pengar till utbildning. Nu sitter han här och lär sitt barnbarn läsa i själva bibeln. Ibland berättar han bibliska historier, pekar på bilderna, förklarar. Men oftast är det hans egna kommentarer, dramatiska och ibland barska. Han är en god berättare.

Henning bläddrar och berättar så länge det passar honom. Sedan läggs bibeln tillbaka på skrivbordet även om jag ber bevekande att få se ett par bilder till. Jag sitter kvar i hans knä i den svarta gungstolen och han gungar långsamt, sövande fram och tillbaka. Nynnar dondeliandon dondeliandon. Tills jag somnar.

Laddar kommentarer...