Ett riktigt äventyr

Det är en solig dag men kylig, farfar hjälper mig att få på jacka och mössa. Han hyschar åt mig, vi ska ut på äventyr bakom mammas rygg och hon är i köket. Hon får inte höra oss.

Min mössa är turkos med en tofs på och den knäpps under hakan. Jag är en lintott, luggen sticker fram. Farfar håller mig i handen och vi smyger på tå, hukar under fönstren för säkerhets skull.

Nu är vi vid källartrappan. Jag ska göra som jag alltid gör: stå på vakt och ropa om mamma kommer. Henning smyger ner för den branta stentrappan, genom tvättstugan och in i den kalla matkällaren. Där står backen med läsk och lättöl, den är hans mål. Farfars favoritläsk heter enbärsdricka. När han kommer ut genom den bruna källardörren har han redan öppnat flaskan.

Om somrarna brukar vi smyga tvärs över grusgången in i syrénbersån. Där gömmer vi oss, sitter på den gamla vita trädgårdsmöbeln och turas om att dricka tills flaskan är tom. Nu är det vinter och kyligt, bersån blommar inte, man kan inte gömma sig där. Istället hjälper Henning mig nerför den branta stentrappan och så står vi precis utanför dörren och dricker läsk.

Dörren står på glänt, ifall vi snabbt måste smita in och gömma oss. Mamma och farmor vill att Henning bara ska dricka läsk när det är fest, han har diabetes. Men det vet inte jag ännu. För mig är detta ett underbart äventyr. Att få smyga, stå vakt, gömma sig och dricka läsk. Kan livet bli bättre än så?

  • Gamla Sverige

Laddar kommentarer...