Du var aldrig där

Jag ser dig

Jag känner doften av dig

Lyssnar till dina andetag

Läser av ditt ansikte och följer varje linje

Söker dina läppar

Kysser dig ömt

Det är verkligen du

Jag står så en stund och iakttar dig

 

Men så

Något händer

Ditt ansikte förvrids

Din hud spricker och bit för bit blåser den bort

En oroväckande storm drar in

En tät dimridå uppstår och du försvinner

Nej, stanna, du får inte lämna mig

 

Dimman avtar och jag kan se

Men du är inte kvar

Som en söndrig trasdocka står jag kvar

Ensam och övergiven en gång till

Söndersliten av vinden

Jag går inte att laga

Inte igen

 

Sakta förstår jag

Du fanns aldrig här

Du var bara en illusion

 

-Åsa-

Laddar kommentarer...