Det var en gång…

Som barn har jag mycket sång i mitt liv, och sagor. Jag vill höra samma saga varje kväll. Sockerbagaren i Äppelby. Jag älskar uppräkningarna av alla godsaker som han bakar och säljer.

Vi har ingen sockerbagare i vår lilla by, men det finns ett bageri när jag är barn. Jag följer med mamma dit ibland och till banken och charketuriet. Cykelstället utanför Posten är roligt. Jag klänger och ”gymnastikar” där medan mamma går in och tar vår post.

Mataffären är också spännande. Om man smiter in där de mal kaffe (där luktar det gott!) kan man gå upp för tre trappsteg och famla några meter i mörker. Och vips, så står man i sybehörsaffären! Tant Britta är snäll, hon bjuder alla kunder på kaffekalas varje första advent.

Det finns järnaffär och bensinmack, till och med en egen järnvägsstation. Varje lördag håller kiosken öppet, då går vi dit och köper veckans godis för en krona, längre fram två.

Visst låter det idylliskt? Det finns förstås lika mycket svärta och smärta i min lilla hemby som överallt annars. Våld, missbruk, övergrepp, fördomar, mobbning och så vidare. Ingen går omärkt genom livet.

Men mamma läser för oss varje kväll, härdar tappert ut med den klämkäcke sockerbagaren. Hon sjunger för oss, många sånger. Ibland om just en sockerbagare, faktiskt. Men det är en annan historia.

  • Barndom
  • Sagor

Laddar kommentarer...