Det hårda livet

Henning är lantbrukarson, en social man som älskar att sjunga. På Tyfts lantbruksskola lär han sig jordbruk och smide, leder skolans kör på fritiden. Världskriget rasar utanför Sveriges gränser. Men man måste leva även i svåra tider.

När familjen flyttar inåt landet 1919 möter han omgående sin blivande fru, Ester. Året efter skriver de till kungs för att få gifta sig, hon är blott 17 år och de väntar barn. Nu arbetar Henning på faderns gård, de flyttar in på källaren: ett litet rött hus med vita knutar som ligger i föräldrarnas trädgård. Ett rum och kök, här föds äldste sonen i maj 1920.

Henning får snart arbete som rättare på Strands egendom i Dals Ed. Här föds andre sonen. Det är december 1921, Hennings arbetsgivare är Norsk Sågverksförening. Man spränger i skogen i Dals Ed, ska få fram körbara vägar. Henning blir dynamitförgiftad, lungorna skadas och han hamnar på Kroppefjälls sanatorium. Efter sex månader får han lugnande besked, ingen tbc konstateras.

Pappa Nils skriver brev till Henning: kom hem, ta över gården. Och så blir det. Nästan samtidigt kommer ett annat erbjudande. Direktör Egnell äger Nils föräldrahem på Ön. Nu erbjuder han Henning att ta över arrendet då farfars farfar gått bort. De kommer dock inte överens om villkoren och det blir inte av. Hennings farbror Frank återvänder från Amerika och tar över istället.

I maj 1929 skriver Nils och Henning köpekontrakt på gården, ett hårt sådant. Nils och Emilia sitter kvar på undantag, och det är inga dåliga villkor de får. Men de båda gamla dör ganska snart, Emilia samma år, Nils året efter.

Arvingarna vill ha ut så mycket pengar som möjligt och Henning har många syskon. Han går på knä ekonomiskt. Gårdens årsomsättning är 3000 kronor, en hel gris på 100 kilo levande vikt ger 40 kronor och mjölken ger 7-8 öre litern. Läget är ganska hopplöst i flera år, men familjen överlever. När Henning ska betala räntan på det stora lånet för gårdsköpet 1932, får han ta sönernas sparpengar. Annars får vi gå från gården, förklarar han för pojkarna. Ett ödesdigert ögonblick för familjen.

Det visar sig lyckligtvis att staten har instiftat ett nyodlingslån och Henning får låna 750 kronor för att odla upp en mosse. Ett fruktansvärt slitjobb. Sammanlagt 1000 lass lera ska köras, 800 meter diken läggas igen, 700 meter täckdiken grävas, ljung ska hackas bort. Arbetslönen för att köra och sprida ett lass lera är 15 öre. När arbetet är färdigt efterskänks 250 kronor av lånet. Det är stora summor pengar det handlar om.

Henning sår havre på hela arealen, två tunnland,1934. När havren är en decimeter hög fryser den och det blir ingen skörd alls. Därefter sår man alltid gräs på mossen, den blir betesmark.

Bondesamhället må se idylliskt ut på håll. I verkligheten är det ett hårt liv.

  • Bondesamhället
  • Gamla Sverige

Laddar kommentarer...