Bikupornas konung

Det pratas mycket om bin nu pappa, hur viktiga de är för vår överlevnad och då tänker jag på dig. Du grejade med dina bin, hade kupor hos goda vänner och ett par i trädgården Jag avskydde de där bina, de förstörde fina sommardagar när man kunde tagit det lugnt i trädgården. Mer än en gång jagades jag runt huset av ett ilsket bi, ofta var jag barfota på grusgången, gruset skar in i mina fotsulor och jag hatade, hatade bina.

Vi fick massor av honung, du ställde slungan i farmors bod och slungade i timmar med svetten rinnande i ansiktet. Sedan tappade du den på burkar, du brukade få lov att sätta biodlarföreningens etiketter på och du fick alltid sälja hela lagret. Jag gillade honung på rostat bröd, du använde det i bakning och på gröten. Den honung du la undan till familjen gick alltid åt.

När en bisvärm ställde till besvär i byn tillkallades du och du tog på dig den vita overallen och din biodlarhatt och stack iväg. Det brukade gå bra, du var lugn och metodisk, orädd. Du snickrade själv dina bikupor, läste dig till hur man gör och det blev bra, som alltid. Alla bitidningar du läste, amerikanska, svenska, norska. Du skickade efter utländska drottningar som kom med posten, amerikanska, en italiensk.

Åh hjälp, de italienska bina, de var folkilskna, förstörde en hel sommar, vi vågade inte vara i trädgården, de attackerade. Jag avskydde redan bina, för mig var de bara ännu en insekt som förpestade sommaren.

Jag minns dig i din vita overall, noggrant skötande dem och deras kupor, alltid påläst, kunnig. Dina evighetslånga telefonsamtal med biodlarvänner, du var inte mycket för telefonprat annars.

Ljumma sommarkvällar gick du där i din älskade trädgård, inspekterade kupor och rabatter, njöt av kaprifolens doft i skymningen. Ofta hade du en katt runt fötterna, småpratade med den lite vänskapligt. Du var avspänd, kung i ditt rike, jag såg dig på avstånd.

Så minns jag dig.

  • Biodling
  • Pappa
  • Sommar

Laddar kommentarer...