Frosten glimmar på trädens spröda grenar
Kylan biter kallt på mina rosiga kinder
Vintern är nära nu
På ytan ser man frosten skimra
Man ser hur allting fryser och sakta stannar upp
Det är naturens gång
Tårarna har stannat
De kommer ingenvart
Svagt känner jag att hjärtat slår
Än lever jag
Jag kan ännu känna en smärta
Den bottnar djupt inom mig
Aldrig kommer den att frysa
Aldrig fryser en känsla
Aldrig stelnar oron
Allting lever
Varje dag, varje minut påminns man
Aldrig får man släppa taget
När snön sen faller sakta
Den bildar ett fruset täcke
Allting läggs i dvala
Naturen får sin vila
Tänk att få lägga ett täcke över sina känslor
Sluta in all ångest i en kyla
Frysa ner alla tunga känslor
Men aldrig
För aldrig fryser en känsla
-Åsa Lilja-
Laddar kommentarer...