Att vandra långt

Nu har jag gått omkring och funderat i flera månader på att skriva ett inlägg om en sysselsättning som ligger mig och hustrun väldigt varmt om hjärtat och inser nu att om det ska bli något skrivet så måste jag sluta med att försöka koncentrera innehållet och lägga upp alltför noggranna riktlinjer.

Ett stort problem som jag måste försöka strukturera efterhand är hur man skriver om något där de flesta saknar gemensamma referensramar och erfarenheter så det får också ge sig efterhand i texten där jag kommer att blanda både den fysiska upplevelsen och försöka ge en inblick i de mentala skeenden som försiggår.

Tror dock att det kommer att svälla ut till ett antal inlägg.

Intresset som vi brinner för och som ständigt drar oss tillbaka är att vi sedan 2014 (ej 2015) har satsat mellan 15-34 dagar per tillfälle på att vandra gamla pilgrimsleder i Spanien / Portugal, totalt drygt 3000 km.

Det finns väldigt många som frågar varför vi håller på med detta, frågar om skavsår och umbäranden, regn, smuts, och i förtäckta ordalag undrar om vi är riktigt krya på övervåningen eftersom deras dröm om semester är att ligga i en hängmatta eller på en sandstrand och bränna sig men det beror på att de stirrar sig blinda på det rent fysiska avståndet och på kroppen.

Människan har med de tekniska landvinningarna placerat sig längre och längre ifrån de riktlinjer som vårt DNA bär på och som definierar vilka vi är och vilka behov vi i själva verket har och försökt ersätta dessa behov med marknadsstyrda livsmål där vi ständigt piskar oss vidare framåt med sämre hälsa och en känsla av att aldrig lyckas eller passa in i mallen.

Vi har som art funnits under en relativt kort period under jordens historia men under den tiden har vi till stor del styrts av vissa grundläggande instinkter som har gett oss möjligheter att överleva t.ex. att vi trivs i sällskap med en lagom stor grupp, att vi gärna söker upp kolhydratrik / fettrik föda, att vi vilar när det är mörkt, att vi behöver beröring och närhet, att vi är nyfikna och tycker om att upptäcka nya saker och en mängd andra grundläggande saker. Instinkterna finns kvar och styr i stort våra känsloliv trots de stora tekniska- och samhällsförändringar som sker och som ofta hamnar i konflikt med dessa behov.

Den typ av långvandringar som vi gör tillåter oss att till väldigt stor del leva i samklang med dessa grundläggande behov och tillåter oss att vara människor i harmoni med våra grundläggande behov.

Slutmålet för våra vandringar har hittills alltid varit Santiago de Compostela i nord-västra kanten av Spanien (mer om målet senare) men med olika startpunkter;

2014 Camino Francés, Franska vägen, som börjar i St.Jean Pied de Port i Frankrike (karta bland bilderna), ca. 800km och 32 dagar.

2016 Camino Francés, 800km 28 dagar.

2017 Camino Primitivo, Första vägen, som börjar i Oviedo och som till stor del går i bergsterräng. Ca. 350km och 14 dagar.

2018 Camino Portuguese, Portugisiska vägen, som egentligen börjar söder om Lissabon men vi gick från Porto, ca. 250km 11 dagar.

2019 Camino del Norte, norra vägen, som börjar i Irun någon km från gränsen till Frankrike i Biscayabukten och som sedan följer den spanska nordkusten. Ca.830km och 30 dagar

Här nedan är en länk till en dropbox med ett antal bilder från 4 vandringar (hoppas att den fungerar)

https://1drv.ms/u/s!ApEhCEvyA4i8v0gN9QRYBvoOPZxi?e=10Ouvn

(del 1 av okänt antal)

Gunde

Laddar kommentarer...