Att långvandra (del 2)

Så här i början av inlägget vill jag starta med något annat än vandring och skoskav för att senare kunna förklara hur denna aktivitet påverkar oss som människor.

Om överlevnad och stress

Allt som lever vill fortsätta att leva och sprida sina gener och har utvecklat olika strategier för att lyckas så bra som möjligt med detta. Strategierna beror givetvis på det levandes förmåga att uppleva omvärlden, tidsaspekter och typ av hot.

Även växter har olika strategier men det lämnar jag därhän för tillfället. För de som vill ha en viss inblick så finns en länk här; https://fof.se/tidning/2011/6/artikel/vaxternas-kemiska-krig

Vi människor har flera försvarsmekanismer på olika nivå som hanterar olika situationer och hot.

Dels har vi vårt immunförsvar som ständigt avvärjer biologiska angrepp i form av bakterier och virus. Detta är ett synnerligen potent försvar som alltid är berett att identifiera och döda det mesta som kan ta sig in i kroppen men det kan nedsättas av vissa belastningar som jag kommer att nämna lite senare.

För plötsliga och snabba angrepp har vi liksom de flesta djur även ett mer direkt försvar som aktiveras inom bråkdelar av sekunder och som styrs av helt andra reflexmässiga aktiviteter som inte inbegriper det logiska tänkandet utan som kontrolleras av det autonoma (självständiga/automatiska) nervsystemet.

Tänk dig att du är ute och vandrar på en stig i skogen i skymningen när det plötsligt brakar till i ett buskage alldeles bredvid. Utan att du vet riktigt hur det går till så har kroppen under fraktioner av sekunder påbörjat en process för att ge dig största möjliga handlingsutrymme;

  • Adrenalin och noradrenalin sprutar ut vilket ger följande resultat, pupillerna vidgas för att tillåta större ljusinsläpp och därmed tydligare upptäcka faran.
  • Hörseln skärps.
  • Luftrören vidgas, hjärt- och andningsfrekvens ökas för att syresätta musklerna så att de snabbare kan utveckla energi.
  • Blodet dras från perifera kroppsdelar, t.ex. händerna, till musklerna och även matsmältningen minskar.
  • Kroppstemperaturen höjs eftersom musklerna fungerar bättre vid högre temperatur och vi kan börja kallsvettas.
  • Kolhydrater frisätts i större mängder för att ge energi.

Allt detta har inträffat i din kropp genom inverkan av det autonoma, självständiga, nervsystemet och kallas generellt för ”fly eller fäkta”-stadiet och först efteråt blir du medveten om hur du svettas och hur hjärtat slår häftigt när du mer logiskt upptäcker att det var en gren som fallit.

Kroppen är anpassad för dessa korta och tillfälliga reaktioner och så länge det sker tillfälligt så belastar det inte vår organism negativt. Problemet är dock att kroppen även påverkas av annat som aktiverar stressreaktionerna eftersom den kan ha lite svårt att tydligt bedöma riskerna. Ett hot som också har med vår överlevnad var tidigare vår möjlighet att få tillhöra och verka i en grupp eftersom att bli lämnad av gruppen var en tydlig dödsdom, ensam var och är definitivt inte stark i ett tidigare/mindre utvecklat samhälle. Det var viktigt att vara duglig och att fylla en plats i gemenskapen för att kunna räkna med stöd och hjälp.

Numera har vi trygghetssystem som skyddar men ändå har vi denna nedärvda drivkraft att få höra till, att ha en plats, men då vi nu lever i otroligt större sammanslutningar av människor än vad vi från början gjorde så är det en nu fråga om hur vi ska vara och uppföra oss för att passa in.

(fortsättning följer)

Ref. del 1) https://spraca.se/folkvandring/att-vandra-langt/

Laddar kommentarer...