Okunskap.

M BAAACKK AND NOW IM MAD.

Kan vi ta en stund och bara förstå vilken okunskap människor har om våra diagnoser, och vilken liten respekt man kan få för den. Nu men att jag inte att alla människor som inte har kunskap om diagnoser är dåliga människor på något sätt, jag vill bara få skriva av mig lite om hur jag har påverkas på grund av att vissa lärare som jag har haft inte haft någon respekt för mina svårigheter. Det hände en liten grej idag i skolan, det inträffade en liten incident mellan mig och min lärare och nu är jag inte välkommen in i bygghallen.

Vi skulle på ett studiebesök idag på morgonen till Navet, och sitta och lyssna när två stycken som skulle ha en redovisning i 45 minuter. Det gick väl helt okej med att sitta och koncentrera sig, sen så skulle vi få en liten “rast” där vi skulle få springa runt och leka för det var så dom sa, och då tänkte jag att då skulle jag ladda upp min energi med lite musik i lurarna och gå och sätta mig i ett hörn och inte störa, för att orka med resten utav dagen. När jag har hittat ett ställe att sitta på så kommer hon får hetta A. Hur som haver A säger till mig att gå och kolla runt lite och prova på lite grejer, och då säger jag lite sådär trött som man är på morgonen att jag inte orkar, och så går hon iväg innan jag hinner få förklara mig, sen kommer hon fram igen och säger att jag får gå runt och kolla, och åter igen får hon samma svar och går innan jag hinner förklara att jag inte orkar, sen kollar hon så att jag gör som hon säger. Dom hade en buss på navet så jag och satte mig i den lite. Sen kommer A igen och säger åt mig att jag ska ge henne min mobil och där började jag bli lite sur, och säger att jag behöver ha min mobil för att pausa. A bryr sig inte och kommer fram till mig och säger att jag ska ge henne min mobil igen och jag försöker igen med att förklara för henne att jag behöver den för att pausa och börjar bli allt mer sur. Hon vet om sen innan att jag har ADHD och att jag behöver ha min musik ibland. Till slut säger hon att jag får gå därifrån till skolan, så jag gör det. Jag blir ju självklart uppriven så jag ringer mamma och förklarar vad som hänt medans jag går. Jag gick och satte mig i vårat omklädningsrum på toaletten för att lugna ner mig lite. Mamma ringer till A för att förklara min situation lite bättre och sen ringer hon upp mig igen och vi pratar lite och sånt. Sen så kommer A in i omklädningsrummet för att byta om jag är fortfarande väldigt uppriven. A frågor om det är jag och jag ber henne låta mig vara. Hon fortsätter och pushar mig till att prata vilket bara gör det hela värre, så tillslut får jag nog för jag blir så arg och ledsen för att hon inte visar mig någon respekt alls. Jag börjar höja rösten med tårar i halsen skit sur på henne och säger till henne att hon gör det värre för mig och hon fortsätter och jag ber henne låta mig vara och bla bla bla. Till slut säger hon att jag är inte välkommen ner i hallen förens jag har pratat med henne och jag säger till henne att jag kommer inte prata med henne idag om det. Så jag sitter där inne tills min lunchkompis lunch börjar, så vi går och äter och sen när hens lektion börjar så följer jag hen bort och då kommer A igen och försöker pusha mig till att prata med henne och jag säger klart och tydligt nej och fortsätter att gå.

Så människor speciellt dom som ska jobba med barn snälla, både för eran och deras skull läs på lite om diagnoser för det är allt mer vanligt, så slipper ni hamna i såna här situationer.

 

 

Laddar kommentarer...