Autism i skolan

I en värld som ingen förstår,

där finns jag

I en värld som ingen kan se,

där går jag

I en värld där fantasi blir verklighet,

där lever jag 

I en värld som är orolig,

där står jag

I en värld där man pratar om saker som jag inte kan förstå,

där undrar jag

 

I min värld där sanningen finns 

I min värld där färger blir regnbågar 

I min värld där saker blir levande 

I min värld där saker är olika i din värld

I min värld där jag mår bra 

Där vill jag leva!

Låt mig visa dig

Lär känna min vän Autism

 

Jag märkte tidigt att min dotter hade ett annorlunda sätt. Hon ville inte bli tröstad, hade svårt med närhet och trivdes inte alls på förskolan. De klagade på att hon inte deltog på samlingarna där man skulle sitta i ring, hålla varandras händer och sjunga sånger. Hon satt hellre ensam i dockvrån och där kunde hon vara en hel dag. Varför skulle det vara fel att hon trivdes bäst ensam och varför räckte det inte med att hon tog kontakt med andra barn när hon kände sig redo? Förskolan hade ofta gymnastik och då skulle man slå kullerbyttor, hänga knäveck och gå balansgång. Problemet var att min dotter inte nådde målen. Hon var rädd för att klättra, ramla och slå sig och hon var klumpig i sin motorik. Jag tyckte egentligen aldrig att det var något problem, tids nog skulle hon lära sig så varför så bråttom.

I skolan blev allt tydligare. Det var svårt med kompisar och det blev ofta konflikter så vi sökte oss till BUP. Vi fick svaret att skolan måste göra en utredning först och att de sedan skulle remittera oss vidare om man såg problem. Skolan nekade och skickade oss till vårdcentralen och de i sin tur skickade oss tillbaka till BUP. Ingen ville ta ansvar och skolan sa att de inte såg vad jag såg. Ändå fick jag dagligen höra att min dotter hade varit i konflikt med klasskamrater, hon klottrade på väggar, hon kunde inte sitta still i klassrummet och hennes tankar flög iväg på annat när läraren undervisade. Hon var ofta hemma så frånvaron blev hög och det blev en utredning kring det. Frågan ställdes. Vad är det som händer, varför så hög frånvaro? Svaret är enkelt. Hon orkar inte, det är mycket stress, många intryck som hon inte kan sortera, det är svårt med kompisar och hon förstår inte riktigt det sociala samspelet.

Vi fick till slut igenom en utredning, först på skolan och sen vidare till BUP men vi fick kämpa i motvind. Ingen ville se så jag fick ständigt försvara mig och min dotter. Det tar på krafterna att behöva strida för sin rätt. Istället för att man lyssnar på oss föräldrar direkt så ställs man inför otaliga möten där allt ska ifrågasättas tills det inte längre finns något annat alternativ än att utreda och när man sen är färdig och får det svar man väntat på så är man helt slut. Jag kände så.

Min dotter fick diagnosen autism, nivå 1. Helt plötsligt så var hennes beteende inte svårt att förstå, det fanns ett svar. Möjligheten till rätt stöd skulle fås och skolan skulle kanske bli enklare att uthärda när man fick bli förstådd. Men nej. Skolan säger än idag att de inte ser den tjej som jag ser hemma så vi står kvar i hög frånvaro och hot om att behöva gå om en klass.

Se våra barn med de svårigheter och styrkor som finns. Vi är inte stöpta i samma form, alla platsar inte i en bok, de tänker utanför boxen och där behöver vi också se. Låt de visa oss sin värld och ta lärdom av hur de ser på allt. Skolan säger att varje elev är olik och att de ska se till varje individs behov men vuxna gör ofta inte vad de säger.

  • Autism
  • Npf
  • Skola

Laddar kommentarer...