Amelie är mitt riktiga namn, Emil är bara namnet jag föddes med

Jag ser eventuellt redan ett problem med den här modellen för ansvarsfullt Internet. Förhoppningsvis är det lättare att byta spraca-ligt kön än lagligt kön.

Men för att passa på. Vad kan jag säga för vettigt om att vara transgender. Jag kan säga att min upplevelse i sig själv säger emot det mesta de konservativa säger för att motbevisa mina rättigheter. Som förstås är lögner – det handlar aldrig om nåt annat än att vi får dem att känna sig obekväma med sina ogenomtänkta åsikter om de begänsade roller individer bör ha i samhället.

I de enklaste ord: Folk hör hemma i små lådor. Det känns tryggt på det viset. Folk utmanar dig inte genom att förändras. De är statiska i sin status, sin klass, sin nationalitet, sitt kön. Det är en särskild farlig uppfattning när den blandas ihop med sex, sexualitet, kön och genus, då den traditionella, konservativa modellen av kvinnor i princip handlar om att vi är objekt. Särskilt sexobjekt. Sex är något en man gör en kvinna. Du kan se hur fruktansvärt det är för den konservativa när queera människor utmanar detta paradigm genom att finnas till. En man kan tvingas ställa sig frågan tänk om jag kan vara ett objekt? Om en man attraheras till honom är han ju ett objekt i den mannens ögon, eftersom det är så han tror sex funkar. Och att vara reducerad till ett objekt är groteskt.

Nazister och andra såna extremkonservativa rörelser har i alla tider begått sina mest hatiska hatbrott mot homosexuella män. Den mest utdragna misshandeln, den mest perversa tortyren, de mest smärtsamma avrättningarna. Det säger oss väl i svart på vitt hur dåligt de hanterar oss som inte passar in just på det sexuella planet.

Det skulle bara vara ett litet sidospår, men men. Jag är här för att bilda och det här är viktig, grundläggande kunskap.

Det jag var på väg att säga är att min transition är en mycket intern upplevelse. Jag är inte så brydd om att bli betraktad som kvinna. De som vägrar erkänna mitt genus stör mig för att de har fel, och för att det kommer från så uppenbart hat, inte för att jag vill att de ska hålla med mig. Jag bryr mig inte om vad folk kallar mig, jag bryr mig inte om att vara med i rätt bokklubb, jag bryr mig inte om att som lesbisk förväntas jag klippa håret kort, jag bryr mig litet om att klä mig kvinnligt, jag bryr mig inte tillräckligt om att tala och röra mig som en kvinna för att träna på det.

Jag bryr mig om mina drömmar där jag har bröst och snipa och mindre hår och det känns så rätt självklart att jag inte ens märker det förrän jag vaknar och allt sitter fel.

Det är allt jag har att säga om att vara trans, faktiskt. Men det är viktigt eftersom det är något som världen vill att jag inte ska vara. Över 40% av oss dör av självmord, och ännu fler blir mördade, ofta utan konsekvens, medan vår rätt att finnas i laglig mening är under konstant debatt. Att jag finns betraktas av konservativa som ett existentiellt hot på grund av mina drömmar.

  • Jämlikhet

Laddar kommentarer...